- förlossningberättelsen

För ca 4 månader senag..
Hade jag en otroligt stor gravidmage, jag gick upp hela 19 kg! puuh, det kändes när solen stekte.

Men iallafall..
 
Det var en torsdag, den 5/7, hela dagen hade jag legat på stranden med lucas.. Marcus jobbade över den dagen. Så jag valde att gå hem till mina föräldrar att äta middag, grilla, nom nom.. Några av mina släktningar befann sig där också, pappas kusiner från göteborg och min kusin plus familj från skåne.
Jag åt som en gam, oj vad mycket jag åt. Hårt att ligga på stranden antar jag..
allt var som vanligt, jag var ju trotsallt bara i v.38 så det var ju faktiskt 2 veckor kvar till BF, trodde jag.
Jag/vi gick och la oss som vanligt, det var ju skola för lucas och marcus skulle jobba..
Ca 02.00 natten till fredag gick jag upp som min vanliga kiss rutin på natten, tittade lite snabbt och lätt i toa när jag spolade, och då tyckte jag att det såg lite annorlunda ut. men ääsch tänkte jag, jag var ju trött, så jag gick och la mig igen.. Men så fort jag satte mig på sängkanten kom en värk, och ännu mer fostervatten(jag trodde att jag kissade på mig, men jag hade varit på toa precis 1 sekund innan) men jag sprang och hämtade en handduk och la mellan benen och satt och funderade. Marcus vaknade fort och sa, SKALL VI ÅKA IN? jag svarade att nej vi väntar lite med att ringa..jag satt och försökte ringa tiden mellan mina värkar och dom kom kanske tätta Men värk på värk kom och iochmed att jag sen tidigare förlossning gått fort så beslöt jag mig ganska snabbt att ringa ändå..
Jag pratade en stund med banmorskan på förlossningen och vi bestämade ganska fort att vi skulle få komma in.. Lucas fick vi väcka och slänga av på vägen till mina föräldrar för att sedan åka vidare till varberg, som tar ca 25 min, men med värkar kändes det som 2 timmar..
väl nere i varberg gjorde dom ett ctg och allt såg bra ut, bara några minuter senare startade själva förlossningen, och tog ca 2 timmar! Ingen smärtlindring (hade inte med lucas heller) men smärtan var hanterbar :)
sen kl 06.24 kom vår lilla tjockis som vägde 4165kg fram:) så tjock och söt!
sen hade lucas äntligen sin lillebror, världens stoltaste storebror!!
 
 

Kommentarer
Postat av: Emilia

Du är som gjord för att föda barn!

2012-11-07 @ 20:15:25
URL: http://blogg.mama.nu/ljuvligt

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0