graviditetsberättelse 2
Hösten 2003 hade jag flyttat från storstan till en liten by nere vid havet. Jag började 8e klass och var nervösare än någonsin. Tankarna som gick runt i mitt huvud var, kommer någon säga hej? Vad tycker dem om mig? Hur är dem? Hur skall jag vara? Vad skall jag säga? Har jag rätt kläder på mig? Dem första dagarna gick sådär, jag kände mig inte hemma i den klassen och klickade inte med någon direkt. Men efter ett tag så började jag trivas, man började hitta dem man gillade att umgås med. I klassen ovan mig, alltså 9e klass gick det två killar som började ringa, skriva på internet och även befinna sig utanför mitt hus. Jag var väldigt generad och blyg på den tiden. Men i alla fall en av dem killarna började jag träffa Marcus, Lucas pappa. Vi var kära som aldrig förr, och allt fungerade bra mellan oss.
I slutet av våren 2004 och början av sommaren 2004 så gjorde vi slut, vi började bråka ganska mycket. Under hela sommaren spenderade jag mycket med mina vänner och även på stranden. Min mens hade försvunnit men det var tyvärr inget jag tänkte på överhuvudtaget. Jag älskade ju att bada! Jag skulle snart fylla 15 år och det var dags att skaffa sig ett mopedkörkort, och det fick jag göra i Kungsbacka, alltså ta bussen in. Mina bussresor var inte som några vanliga bussresor, jag var tvungen att gå av och kräkas nästan varje gång. Som jag i mina tidigare år har jag varit extremt åksjuk och antydde att jag hade det igen, så jag började ta åksjuke tabletter, och min mens hade fortfarande inte kommit.
Hösten 2004, så började jag mitt sista år i grundskolan, 9e klass. Min åksjuka fortsatte, min mens var fotfarande borta, jag hade gått upp 1-2 kg. Jag mådde även illa hemma några få gånger. Och tankarna började snurra i huvudet. Vad är det som händer? Vart är min mens? Varför mår jag så dåligt? Jag tog med mig en vän som stod mig väldigt nära då Sarah, till ungdomsmottagningen för att göra ett graviditetstest. Jag hade aldrig i hela mitt liv varit så nervös, för jag visste vad som kunde ”hända” även fast jag inte ville inse dig. Sarah fick följa med mig in, man gör som ”vanligt”, sitter och pratar med barnmorskan, nervösare än någonsin, får massa konstiga frågor, får en mugg att kissa i, komma tillbaka in i rummet och fortsätta att prata med barnmorskan och invänta svaret från graviditetstestet… Hon sa att vi skulle vänta någon minut, jag såg testet i ögonvrå på skrivbordet. Efter bara en minut så kollade hon på testet och sa att det var positivt och visade upp de. Hela jag stannade då, tårarna bara föll. Barnmorskan lätt så ”positiv” till allt hon sa, när allt var negativt för mig. Tankarna kom ju så klart, NEJ, vad skall jag säga till alla jag känner, till marcus som jag inte var tillsammans med, till mina föräldrar, till alla? Det var i den vevan jag började prata med en kurator på ungdomsmottagningen, hon var min bästa vän då. Henne fick jag prata med allt om.
